Glaskupan av Sylvia Plath är skriven 1963. Den handlar om Esther som är 19 år och som vinner en skrivartävling där priset är att få praktisera på en damtidning i New York tillsammans med ett gäng andra tjejer i samma ålder:
”Se vad som kan hända i det här landet, skulle de säga. En flicka bor i någon gudsförgäten stad i nitton år, så fattig att hon inte har råd att köpa en veckotidning, och sedan får hon ett stipendium till college och vinner ett pris här och ett pris där och hon slutar med att styra New York som om det vore hennes egen bil.”
Vistelsen i New York blir en månad av fester, storstadsliv och premiärer. Låter det inte lite som ett avsnitt av MTV:s The City? Men Esther är inte riktigt som flickorna framstår i den typen av tv-serier. Hon känner sig främmande inför denna flärdfulla tillvaro, hon känner sig som om hon befinner sig som instängd i en glaskupa. Hon beskriver torrt och detaljrikt sin omgivning: allt från kompisen Doreen i persikofärgad sidenmorgonrock och en poet i brunfläckig tweedjacka till mat i överflöd på flotta middagar.
Tillbaka i hemstaden Boston igen djupnar Esthers känsla av instängdhet och ångest och hon blir deprimerad. Om detta handlar resten av boken.
Glaskupan är bitvis en väldigt jobbig och sorglig bok men också väldigt underhållande i de iakttagelser Esther gör. Det är framför allt en riktigt bra bok som är viktig och som fortfarande känns modern.
Finns boken Glaskupan inne på biblioteket?
Vill du veta mer om Sylvia Plaths liv? Här kan du se om filmen Sylvia finns inne.
/Nova
Etiketter Sylvia Plath
